reklam för mitt liv med dem

första dagen på föris på åtta veckor. jag blev väckt av en peppad. vi var i god tid. vi väntade på och åkte buss.

vi kom till förskolan. det stod en stor rolig skylt utanför. jag och ola hittade våra bokstäver. P finns inte med i NYTORGSFESTEN konstaterade vi. såg mina (plötsligt mycket större) barn få stora det-var-längesen-kramar och lite blygsamt men målmedvetet ge sig in i aktiviteten.

jag glömde vilogrejer och kepsar. men jag kom faktiskt ihåg extrakläder och båda hjälpmedlen och ortopediska sandaler och solskydd. inget kommer åt mig idag? är det solen eller cykeln? timing?

bussen kom aldrig men jag fick ju en solig liten promenad. jag hade en underbar jobbdag. perfekt balans av att ha att göra och vara produktiv och få klart och att hinna catcha upp med sofia och vara på språng iväg på möte. en iskaffe på eftermiddagen. ändå kunna hämta tidigt första dagen.

ja. lämnade långsamt och hämtade långsamt. behöva byta en blöja precis när jag kommit fram? bara mysigt. jag har sagt att åtta veckor lediga från förskolan aldrig mer jag är utbränd. men kanske är det exakt så mycket som behövs? för att jag ska kunna åter uppskatta alla de små detaljerna i min vardag?

fick höra vilka nya kompisar som börjat och vad som var roligast under dagen. vi handlade till deras middagsrequest. ola skannade och pia ansvarade för att inget glömdes.

sen som i någon form av propagandafilm stod de på varsin stol på vardera sida av mig när vi måttade upp mjölk och makaroner för att stuva dem. jag tyckte t o m falukorv doftade gott för första gången i mitt liv.

de åt grönsaker. paprikabiten såg ut som ett hjärta. vi hade tomatprovning. röd med grönt vann.

hjälpte mig sortera tvätt. oerhört lustigt att låtsas att mina trosor är hennes och att hennes är pappas.

och så. var allt rent. även alla tänder och till och med vällingflaskorna i en igångsatt diskmaskin när de skulle gå och lägga sig.

jag berättade saga. en lång. broderade ut. inget är bråttom. de sa igen/nen och jag orkade en till. de sa igen/nen och jag orkade egentligen inte men sa detta är sista. sista. de la sig till rätta. jag älskar dem så.