hade det varit så att jag författat detta inlägg i morse hade jag bara tagit titeln från det föregående rakt av och lagt till ett ”väldigt” innan sista ordet. en sån morgon där det kör ihop sig. där man finner sig svabbandes kiss från en vält potta innan man hunnit äta frukost. där rullstolen visar sig vara kvar i bilen. där vantarna från igår är dyngsura för att de glömdes hängas upp och även barnets inneskorna glöms och där en sopbil blockerar utfarten när vi är tvungna att ta bilen till habiliteringsenheten för att hinna.
det är fredag 13e be careful out there skrev han.
jag var irriterad men som jag sa till sofia. det finns också olika typer av irriterad. idag var på ett sätt ett irriterad jag kunde borsta av mig efter att få ha tutat kanske en eller två gånger för många på de stackars sopgubbarna som bara gjorde sitt jobb. förlåt. det kändes bara som hela morgonen hände MIG och det är ju en väldig självcentrerad syn. efter smset blev det bättre: det var ju inte jag det var ju högre makter.
och jag hade energi. det låter fånigt men det är som att ommöbleringen på kontoret satte igång en process och jag älskar att vara i framåt. ser fram emot allt som ska bli.
tog en promenad på lunchen i samband med ett planerat samtal och snön kom. som jag önskat. här bara regnblandad men ändock. åt min bästa lunch på lao lao när jag ändå tagit mig ut. hade sällskap av min nypåbörjade bok (oligarkens son. mycket lovande hittills).
*reklam för småbarnslivet*
efter hämtning bakade vi pizza. jag och johan tog varsitt glas rödvin och de kavlade och mjölade och toppade. att va me dom. och alla deras små egenheter. allt blir komedi.
en pizzagubbe.