en stund idag i nikotinets tecken:
carl (som vi hyr vårt rum på kontoret av) bjöd in till födelsedagsfirande. efter att i den kritvita och tandkrämsdoftande snus- och vapebutiken med hylla efter hylla av färgglada puckar ha gått bet på vad vi var ute efter stod vi i en riktigt OG tobaksaffär. vi skulle köpa honom en cigarr och godiscigaretter som det stod ”princess” på.
har ni presentsnöre? kom jag på precis när vi skulle betala. mannen i kassan försökte dirigera mig men gav upp och gick fram från bakom disken och började rota bakom en V75-skylt i fönstret som inte blivit avdammad på år och dar. det hade inte heller presentsnörerullen (med jultema) som han fiskade upp. men när han stod och grävde uppenbarade sig en underbar låda med skatter. skit i snöret sa vi. tändare. kön började ringla sig lång. vi provade alla men tyvärr hade ingen gas.
jag tog en bild på dem ändå för jag ville så gärna ge dem till carl på nåt sätt. flora sa att man aldrig ska säga vad man hade tänkt ge men inte gav och det har hon nog ändå helt rätt i. så nu har jag istället skrivit ett långt blogginlägg om det.
och vill typ börja röka för att ha anledning att använda en tändare med en liten fotbollsspelare som sparkar på bollen när man ska ge eld? eller finns det något annat intresse med tändare. kan bara komma på destruktiva. kanske börja med rökelse.
jag känner mig spretig. rastlös i kroppen. en känsla av att saker ska och kan hända. att det bubblar på nåt sätt. som att vårens allt ljus blottar alla möjligheter men jag blir dammig i ögonen och bländad av solen. att jag inte riktigt får fart. inte att energin inte finns utan snarare att inte kunna sortera och utföra. osammanhängande. är nog ordet. jag känner mig osammanhängande. en bit här och en bit där som drar åt olika håll och så tunna tunna trådar som försöker hålla ihop allt till en bit som kan ta ett steg i en bestämd riktning
2025 var jag föräldraledig på halvtid. ola hade just fyllt ett år och soffe var ledig med sin tremånaders bebis. vi hade ett hack att vi bara tog en av dubbelvagnarna på våra upptåg och så låg de där och sov som ett par pseudotvillingar. just denna dag: fika och blommor på ulriksdals slottsträdgård.
2022: jag och johan var föräldrar sen en och en halv månad. vi hade just börjat få föräldrapenning istället för vabb så det kändes ändå som vi var helt nya. vi tog en promenad med alex. allt var oerhört skört. där ligger hon i vagnen och kan dö var känslan
2020: jag var nybliven egenföretagare på heltid och pandemin var nyutbruten. var på big image (ett tryckeri) och hämtade upp fönsterstripen till kontoret
2019: nisse hade roliga proportioner. nu får hon kommentarer från alla gäster ”har hon inte blivit väl tjock”. men så är hon inte längre en lång ungkatt blott 7 månader gammal.
den 19 mars 2017 åt jag en macka som såg ut som en person hemma hos johans morfar.
