vi pratar och pratar och pratar om att boka men vi gör det aldrig? så om jag lägger upp bilder här och johan kanske ser så får vi säkert tummen ur nu i veckan.
sofia min bästis och kollega bor alltså i biarritz i södra frankrike på atlantsidan. nästan nere vid gränsen mot spanien ligger det. och vi brukar hälsa på åtminstone en gång om året. här är lite bilder från en engångskamera från april 2025.
en regnig dag gick vi till akvariet. älskar att gå i den här tunneln. man går in i den med en liten fiskehamn i ryggen och går man ut från den möter man atlanten och sofia och bosse.
köpa mellis på g hem. här kan man på påsen se att vi har köpt pyjamasar på petit bateau (de har de mysigaste faktiskt).
en riktigt bra lekplats vid milady men dåligt val av fotografen att ta bilden åt detta håll när havet är i ryggen.
vi åkte till guéthary en dag och fikade på det där ljuvliga cafét jag faktiskt bloggat om en gång! johan tyvärr riktigt stressad pga jobbigt samtal 🙁 äkta jag att ta en mysig bild då. men ljuvliga omständigheter åtminstone.
det var fortfarande kallt i vattnet och inte tänkt som en stranddag men solen gassade. vi hittade en liten pool till pia som hon satt och kastade sten i och inte ville lämna.
sofia och hennes staty 
en fika på port vieux
och en apero på balkongen i lägenheten vi hyrde. sara+sofia design and daycare som vi kallade oss då. nu går alla barn på förskola och samtliga anställda kan pusta ut.
olle och alla våra barn
sofia och bo på bussen
strandhäng
med ett riktigt gulligt strandgäng
gulligt häng i lägenheten också
sofia läser bok för våra äldsta.
vi åker i år igen visst? snart visst? johan?
vi tog tåget dit på måndagseftermiddagen. höll nästan på att missa det båda två. ingen hade egentligen något som förklarade minuträkningen på slutet men båda sladdade in framför tågvagnen med ett par till godo. plopp sa vinflaskan när flora korkade upp och vi rullade från spår 11 stockholm central.
och tack flora min wis. i love u
här är vår gata! de två fönster med röda fönsterluckor på gatuplan till vänsterom det jättevita huset med palm på gården är våra. det var morgon och jag gick ut med pia i vagnen.
hon sov så hon missade allt fint men jag knatade förbi blommande buskar
och fina skyltar på vägen hem mot sofia och bosse
gangsquad
vi tog caddyn ut på vägarna. skulle till grannstaden guéthary.
det var litet och fint och sömnigt men på ett café kanske 20 fransoser i pensionärsåldern i minglig stämning som drack sitt kalla vita vin på stående fot. så stiliga och piffiga och pratglada och solbrända och hurtiga och vi var tvungna att fråga om det var öppet eller en privat fest? nej absolut slå er ned! vi trodde det var någon som fyllde år men de brukade bara ses och kallbada ihop. och ja tydligen ha vinluncher på café
vi tog en fika medan vi väntade på att de skulle öppna lunchen. åt faktiskt den godaste chocon jag ätit här! och då har det blivit en del sådana skall sägas
jag å barna
min lunchmacka med ägg och sparris och så vidare
en del gulliga fyrbenta kamrater var med också.
gästerna droppade av och våra ungar skulle ha sina tupplurar
sa hejdå till de tappra tanter som satt kvar
så vi begav oss ned mot havet för det är alltid dit man vill
sh kan ni vara lite tysta
sofia nattar bosse
badare
sökte en bra skuggplats
och hittade. där fick barna sova i sina vagnar. och jag läste ett kapitel ur sommarboken högt för lattjo.
doppade fötterna i atlanten. pia vaknade och jag tog henne på höften ned dit och hon garvade när jag vadade i vattnet och sparkade på sjögräs.
när också bosse vaknat tog vi en mellisfika på stället på bilden med bildtexten sh kan ni vara lite tysta
sen blev det kväll. papporna kom hem. det plockades bort fiskben ur barnas fisk och matades i knä. innan dess hade vi varit på grand frais (en UNDERBAR affär) och iväg för att köpa en hylla på marketplace men säljaren dök aldrig upp. men nu. lite lugn.
och sen strax efter tio gick vi hem i mörkret. var så varma att vi blev tvungna ta av oss till t-shirt när vi knatade med pia sovandes i sin vagn.