jag hade en ambition att skicka ett vykort eller två men det blev inte av. istället har jag rotat i små metallburkar efter gamla nyckelringar och köpt en kortlek. vi ”hann” aldrig spela men vi drack gott vin vi promenerade tusen och åter tusen steg vi rökte cigg och vi provade kläder. vi åt löksoppa vi åt kokosyoghurt och vi råkade säga bonjour fast det var kväll. vi stängde stället vi drack kaffe i solen och vi avnjöt den godaste desserten. vi somnade till en film i sängen och drack orangina och vi vaknade tidigt. vi sminkade oss bredvid varandra vi gav smakråd och vi var nere i en parisisk källare och hämtade en routerkartong. vi var lediga och vi hade fullt upp. vi pratade om nonsens och vi grävde djupt. vi sade au revoir.
fyra timmar senare och sofia står och vinkar på stationen. från en bästis till en annan.
jag och sofia installerar oss i vår lägenhet. hon måste jobba och jag tar deras bil och hämtar dem på flygplatsen. ”dem” är min familj. johan med två stora resväskor framför sig en packad barnvagn i ena handen en ryggsäck på ryggen och en pia på magen. två leenden får jag. ett litet och ett stort. deras doft.
nattar tillsammans tre i rad.
jag och sofia och våra barn kan vara på stranden en torsdagsmorgon i mars. vi kan komma på middag. jag skrattar så jag gråter vid deras bord.
försöker komma ner i tempo (alltså mer i huvudet än i benen) och springer med moonica mac på max i mina jättedåliga hörlurar. atlanten brusar igenom.
jag är på ett ställe där de behöver använda grästrimmer. jag sitter framför havet när jag skriver detta. pia sover i sin vagn. vi är här i en månad nu.
den här berättelsen börjar i ett sovrum i ett hus vid sjön bunn.
johan sitter i sängen och ger pia flaskan
hon är tre månader gammal.
på övervåningen häller sophie upp te till mig och carl och henne själv
vi jobbar med sjön som fond. själv formger jag en svampbok. vad de gör är jag inte helt hundra på.
det är valborg och vitsipporna har kommit och vi tar lunchpaus tillsammans. sen vet jag inte hur jag ska orka skriva i presens i ett inlägg med bilder som är åtta månader gamla så jag byter nu
vi tittade på sjön. en vanlig aktivitet där.
vi hade morgonstunder tillsammans i köket.
och vi åkte förbi det alldeles sprakande gröna och satte oss i ett ramslökshav och plockade (vilket numera är vår valborgstradition)
gick ned till vättern genom naturreservatet. åt matsäck. ammade på obekväm sten.
de här tre bilderna är faktiskt från en av de vackraste stunderna förra året. pia sov och jag satt framför johan ett steg ned och solen värmde oss och vi åt ballerinakex och drack kaffe. mitt underbara lilla gäng.
pia fick en jordgubbsmössa som soffe köpt på rumänienhjälpen vid krysset. den var mycket för stor (och hon kan i skrivande stund fortfarande växa i den lite)
det var här jag förstod att vi kommer kunna umgås med våra vänner på kvällarna utan stress igen: pia kan ju sova i ett rum just precis bredvid. det låter så självklart men det är det inte.
