skärtorsdag

morrn! det är torsdag men ungefär fredag. sista jobbdagen innan fyra av ledigt. jag ska sova läsa vara på landet och… äta en ton godis tänkte jag väl. jag har inte påskpyntat något men i morgon vill jag fixa ett påskris och i går kom sofia med en massa knoppiga påskliljor som jag satte i ett mätglas.

utlyser utflyktstips! jag och johan får låna mammas bil i morgon så vi vill åka på utflykt som kanske kräver sådan. någon som har tips på fin/rolig plats att besöka med utgångspunkt stockholm när en har bil för en dag? hoppas.

nu ska jag borsta tänderna. ha en fin torsdagfredag PUSS

helgen vecka fjorton (elva bilder på en katt)

haft magknip och vemod och mest varit inne och hemma. gjort lugna och små saker som att rita och skriva och brodera (med en grå katt bredvid) och klippa ut lite bokmärken och krama. mina föräldrar var här och fikade och johans också. och jag har på ett sjukligt sökt information. uppdaterat nyhetssidor. maniskt försökt hitta facit. hur ska det gå att förstå kan inte någon bara nysta ut och ge mig svaret

jag har också hållt de mjukaste tassarna i mina händer och tröstats av den lilla personen som fyller sina dagar med att undersöka mitt hem. klättrar på vad som låter sig klättras på och som leker med persiennsnöret. vi har maggi på lån när louise är i new york och det är så lugnt och fint att ha en till liten extraperson hemma. som spinner och sover och utforskar. en skulle vara katt.

i lördags kväll åkte jag och johan till viggan och friterade deg till langos och spelade kort med sophie och anton. sophie hade plockat tussilago och satt i vas. ♥ sent tog vi roslagsbanan hemåt och att alla fulla människor på vägen hem mest kändes extra snälla just i lördags fick mig att vilja gråta

nu är det påskvecka. några jobbdagar och sen så ska vi till mina föräldrars lantställe i småland i helgen.

”mår alla bra??”

det är nog de dubbla frågetecknen och det generella tilltalet som gör att en förstår.

stopp.

jag tänker på risker och hur en inte annars går och är rädd för det som är mer sannolikt. det är så svårt att koppla sig ifrån när det handlar om intention. en vilja från en annan människa att förstöra och skrämma. och det gör så ont i mig.

jag är så fruktansvärt ledsen över det som skedde i går och kan inte för allt vad jag försöker förstå det som hänt. trygga snälla hemma stockholm. helt jävla surrealistiskt att se alla bilder på våra platser som i en film.

mina tankar är hos de direkt drabbade och all min kärlek till min hemstad och alla godhjärtade underbara människor i den som öppnar sina hem och ler mot varandra. det är så lätt att skrämma och sprida rädsla så vi får försöka vara så duktiga och modiga som vi bara kan och göra det svåra. vi måste leva som vi vill.

måste upp från underjorden när tunnelbanan slutar gå och istället gå i samlad tropp allihopa hemåt i kvällsljuset.