wilderness

äsch det var inget särskilt bara något som slog mig.

till exempel det att listorna som bara strösslas ut ur de flesta bloggar jag läser är ett hösttecken. kanske har fler än jag lite svårt att pynta sina liv och polera dem och visa upp vid den här tiden? en mall är lättare det går som på rutin också (för mig i varje fall)

tänker en del på det här med relevans och tid och prioritet. vad vill jag göra? en (ja jag skriver lite mer allmängiltigt nu för jag tror att det inte bara är jag) vill på något sätt vara lite av varje och bra på allt och jag (nu går jag tillbaka till det här mer snäva) tror inte att det är nyttigt alls faktiskt för mig att försöka med det. en blir ju bara så bra som du ger det tid. 10 000 timmar visst är det så? så lång tid det tar av övning? så jag försöker vara mer selektiv med min tid och vad jag ägnar den åt. vad är relevant för att ge mig inspiration vad är relevant för att behålla lusten.

min blogg som gick från personlig dagbok till någon form av måste och nu ska jag justera tillbaka den lite tänkte jag. blogga om sånt som gör att jag inte kan bärga mig för att visa eller skapa. så får det bli. annars blir den bara ett orosmoln och av sånt kommer väl inget gott.

jag tänker på vad jag ser fram emot. just nu att jag och johan ska åka till yasuragi och sen utcheckning på veckodag hoppas det bara blir vi där ingen annan. jag ser fram emot att dansa till nittiotalshits med andrea. jag ser fram emot att ekollonens svansar till rötter ska leta sig ut längre och hjälpa de små liven att ta upp näring så det i sin tur kan bli små gröna kvistar. nästan alla jag plockade hemma hos agnes och martin har spruckit upp nu och börjat få en sån. en svans.

men lite också på personlighetstyp. regnet är inte så hemskt om en inte försöker fly det. det är sant. japp jag insåg i veckan att jag är/har blivit en sådan som kan luta upp huvudet mot himlen när jag glömt paraplyet. carpe diem och hösten och så vidare. vill en pynta och polera sitt liv och visa upp kanske en faktiskt lär sig själv också och det blir inte bara pynt (och det är naturligtvis lättare att pynta om en inte bakfull behöver göra sin flådiga frukost själv utan har en kärbo som i kombinationen rastlös morgonpigg och snäll bara ger en livskvalle<3). jag läste någonstans att vissa människor har tendens att njuta lättare. dessa är även människor som har lättare att bli beroende. jag är nog en sån.

äsch det var inget särskilt bara något som slog mig.