wilderness

vaknar tidigt och ute är det dimma. känns som höst liksom fuktigt och kallt genom fönstret. och i mig så mycket känslor

 

glädje

i går jobbade jag min första dag på mitt nya jobb i en sexårsklass. 10-16 varje dag i veckan kommer det bli nu och trots att jag blir så matt av att ha alla barn kring mig så känns det så skönt att få lite struktur. rutiner. dessutom kommer jag fortfarande kunna jobba natt då och då eftersom att jag inte börjar så tidigt. det känns BRA

 

nervositet

minns ni att jag pratade om en lägenhet vi blev kära i och aldrig kommer få? det där sista tror jag fortfarande på och försöker tänka att får vi den inte är den inte menad för oss men kan liksom inte sluta hoppas. har aldrig varit med om något så nervöst som att vara med i en budgivning. vi är så nära vårt max nu jag hoppas de andra är det också </3

 

chock (och största glädjen egentligen)

i går smsade madeleine mig och frågade om jag ville ta en prommis på kvällen och det ville jag ju såklart. väntar på henne länge vid busshålllplatsen så kommer hon från fel håll och jag undrar vad hon gjort. hon säger att hon gått vilse och börjar gå tillbaka mot dit hon kom från för att visa mig ”ett konstigt djur” hon sett. så knäppt att jag inte tänker att det är något konstigt det men vet ni vem det där djuret som hoppar fram bakom en buske är? ALICIA BJÖRNSDOTTER. jag skrek hoppade grät och skrattade för det kändes så overkligt att träffa henne som jag tycker så mycket om efter så lång tid. hon som åkte till australien för att vara där i sex månader. tid som sedan utökades. en månad. två månader. det blev ett år och jag hade till och med givit upp hoppet om att få se henne inom den närmsta tiden. så står hon där pang bom mitt på min gata och är precis som sig själv. vi gick en promenad alla tre på landsvägar förbi hästhagar och över leriga åkrar och försökte reda ut minsta lilla som gick efter ett år isär. nya relationer framtidsplaner och sådant och jag blir så oerhört pepp på höst nu när hon är hemma igen <3

 

 

det känns som att hösten är den där förändraren som alltid kommer och rör om lite och jag tycker om det. så mycket

 

ps lyssna på den här låten passar verkligen min känslostämning i detta nu

och så gick vi till förintelsemonumentet och inser att den här bilden kanske är lite olämplig så introducerar er för starka klippors gäng senare istället