det är mindre än en månad kvar
och jag vet. det är inte rimligt. jag är väl bara rädd för förändring. göra val jag inte kan ångra. är feg. ja. det går säkert att förklara på nåt freudianskt eller vad nu såna där sätt heter
men jag håller på ändå. aldrig har jag väl försökt söka tröst av internet på detta vis men jag googlar. vill väl veta om det är ett vida känt fenomen:
melankolisk självvald flytt (den var för snäv)
oro inför flytt (nästan allt handlar om att flytta långt det är inte det jag menar)
flyttångest
hälften (nä mer) av artiklarna handlar om det praktiska. ”flyttångest? lugn, här är tipsen du behöver som gör flytten smidigare än någonsin”. (spoiler: boka en flyttfirma gärna den som köpt inlägget)
det är ju inte flyttångest. det är inte va jag känner.
men så hittar jag dem. trådarna där någon säger hallå hej är jag löjlig? allt ska bli bättre men jag känner bara sorg kan inte glädja mig nån som känner samma?
en gammal krönika i sundsvalls nya tidning som handlar om att flytta får mig att gråta
sökresultatens proportioner är som hos mig själv men tvärtom.
hälften av mig känner (nä mer) och hälften tänker
jämför allt som är bäst med här i vårt första med allt det med den nya som jag inte tycker kan toppa det. hur ska jag veta att det inte är den här lägenheten liksom skalet och omständigheterna som har gjort hemmet till vad det är? och inte vi? jag har aldrig förr flyttat från mitt hem och inte haft det kvar. hur ska jag veta om det är klockmalvorna som växer från frön jag fått av honom eller våra fina fönsterbrädor vilka de står på som gör det? hur ska jag veta
lista rent praktiskt allt det som är fördelar:
– 44% fler kvadratmeter
– en varsin (liten men ändå en varsin) garderob
– vi kommer ha ett sovrum som har en dörr
– vi kommer ha ett kök där vi får plats att sitta och äta
– vi kommer bo på ett högre våningsplan
– vi kommer förmodligen (pepparpeppar) kunna göra ett helt nytt badrum där vi väljer allt själva
– vi får en balkong
lista rent känslomässigt allt som är nackdelar
– hemmet som var vårt första kommer vi oåterkalleligt att ge bort nycklarna till och aldrig mer sätt vår fot i
sju mot en. men vad är en garderob mot aldrig igen. känna känns mer än att tänka och mer än att lista och jag är en sentimental och orolig krake. men jag tar med malvorna. kanske ökar det chansen att jag inte ska ångra mig
vi hade kvar bilen vi lånat av johans föräldrar sen midsommar och så vi åkte på utflykt med sophie. vill prova nya badplatser i år det finns ju så många! i dag blev det ingarö. lade ut filten i en liten sänka mellan klippor för vindens skull. åt pizzarester med pickles. värmde oss på klipporna och badade bara upp till knäna för havet har inte blivit tillräckligt varmt för högre. men tången var fin som vanligt. käkade chips och jordgubbar och lyssnade på ganska tråkigt sommarprat. pratade vårt eget roliga vanliga prat utan stress. älskar att vara med dem.
