en helg vid havet med klippor

vi var vid havet. öppnade munnen STORT öppnade lungorna STORT. jag mandi och nea sprang ut i det fast fötterna gjorde ont av kyla och av sten. vi låg kvar i och andades en stund men frös inte när vi kom upp igen fastän det är oktober.

havet när det inte är sommar är så vackert. inte massa rekvisita från människor som gör havet banalt. havet får vara sig själv havet får ha sitt. vågorna slår högt och utan ursäkt!!! inte gjort för oss.

och absolut gjort för oss. så beständigt och alltid.

det bästa ljudet är lager med sten som låter när en går på den. och när en kasta en av stenarna på de andra.

vi tände brasa åt paj och spelade spel. pratade och åt pasta och rostade frukostbröd. fotade höstlöv. alla stannade i en ring och tittade tillsammans på det allra allra vackraste lövet.

tillsammans i barnkroppar och tillsammans i vuxenkroppar men med samma röksvampstrampsinsida forever

<3

3 kommentarer
  • Linnea

    Du skriver så vackert och eget och inspirerande, tycker jag!

    Jag tyckte särskilt mycket om det här: ”havet när det inte är sommar är så vackert. inte massa rekvisita från människor som gör havet banalt. havet får vara sig själv havet får ha sitt.”.

    • Nike

      Håller helt med dig där Linnea! On point med beskrivningen att havet får vara sig själv, havet får ha sitt!

  • R

    När jag läser hör jag genast låten Oktoberhavet av Bobo Stenson Trio! Havet föralltid<3

kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *