vara gravid (hittills)

jag drömmer äckliga drömmar om en liten hand som sticker ut från min mage men som inte har fingrar utan istället många många små vidriga rosa spröt (som på en korall). drömmer att ungen föds tre månader för tidigt och jag inte ens märkte att det hände. drömmer att jag sitter och jobbar och har ett barn på över ett år som jag aldrig tänkt på att mata och hittar den med sin mun helt överfull av godis.

skriver dagbok och har kanske egentligen inte ett stort behov av att berätta här också men känns konstigt att inte när det påverkar mig väldigt mycket just nu. och samtidigt svårt att skriva ned något som är så föränderligt från vecka till vecka och mitt huvud är överallt.

tänkt det de senaste dagarna att jag aldrig förut behövt utvärdera mitt mående så ofta och liksom försöka förklara det som på sistone (eftersom alla e snälla och frågar). men det är jobbigt att svara på frågan hur mår du när man varken mår bra eller har ett enkelt svar eller vill börja gråta eller inte riktigt kan öppna sig till den som frågar.

jag har varit ganska fysiskt skonad men det är mer psykiskt påfrestande. det går upp och ner och i perioder gråter jag varje dag av olika anledningar. saker som gör mig sorgsen eller är känsliga. inte få eller kunna göra vad jag vill. tröttheten. också så mycket liksom EXISTENTIELLT. tänka på vem man själv är och hur man vill vara som förälder åt någon. hur det kommer vara att ha en unge och hur livet kommer vara. kan inte springa längre men har köpt ett billigt gymkort och en töntig träningscykel hjälper mig höja ångestdalarna lite. 

nu börjar det bli jobbigt fysiskt också dock. om jag går långa sträckor eller om jag glömmer av mig och tar bara ett par springsteg (för att jag har bråttom för att jag är t ex sen till barnmorskan för att jag t ex råkat tappa min cykelnyckel och måste ta bussen) ja då får jag ha ont i bäckenet hela följande dag. det är obehagligt att luta sig framåt.

jag blir matt av den omedelbara och oundvikliga orättvisan när det kommer till att det är en av oss som måste bära barnet. jag var på en sample sale för gravidkläder (…) och ville bara böla efter. alla dessa kvinnor som försöker hålla sitt proffessionella liv uppe som står och tar telefonmöten och bläddrar bland nedsatta amningsbhar samtidigt. säger jag tar de här utan att prova jag är redan sen. alltid behöva göra båda. inte få vara ifred från sin kropp. 

jag har den känslan mycket. från att vi fick veta att det var ett litet frö till människa där inne då förändrades allt för mig men j får mer tid att liksom vänja sig. saker jag plötsligt inte får äta och dricka. mitt psykiska och fysiska mående och begränsningar. känner mig lite kidnappad av min egen kropp typ?

kan både bli äcklad och få svindel av tanken: en växande människa helt perfekt tempererad alltid mätt aldrig frusen. viktlös i fostervatten i en fostersäck i min livmoder som bara växer automatiskt. att bebisen har ett ansikte ja en personlighet redan och är i mig men vi inte kommer att få se på flera månader och få veta på ännu längre.

förut glömde jag det till och med under längre stunder men det gör jag aldrig nu när den virvlar omkring som en snärtande fisk och sparkar där inne hela tiden. det var väldigt gulligt igårkväll när vi skulle sova och johan petade på magen så sparkade ungen tillbaka. då kändes det som att vi kommunicerade!!! så sjukt.

och den där orättvisan är ju åt andra hållet också. att jag är med ungen hela tiden nu och får känna alla sparkar och rörelser. att johan får höra folk säga att han inte kommer vara lika nära. att jag inte skulle låta honom. det är min skräck.  

& när jag blir ängslig orolig rädd och johan kramar mig och säger det spelar ingen roll. lyssna inte. det är bara vi. bara vi spelar roll och bara vi bestämmer. och berättar vad han vill. då blir jag lugn. INGEN i hela världen jag kan tänka mig är bättre att dela detta med.

bara jag du och kiddo spelar roll och bara vi bestämmer. tre månader kvar nu och sen har vi liksom ett barn. ett barn! helt oåterkallerligt. halva jag och halva du. vems näsa? vems energi? hoppas på humor. hoppas på johans lugn och vackra kinder. 

bilderna är från den sjuttonde maj. neas födelsedag och norskarnas dag och den dagen jag och jorken fick reda på att vi skulle bli päron.

34 kommentarer
  • Malin

    jag är så glad att vi lever i en tid där allt detta får skrivas. blir jag någon gång gravid så finns det förebilder där ute som berättat hur det faktiskt kan vara och inte bara bilden av gåvan det stora vackra underbara tacksamma. människan är komplex även när hon bär ett barn. tack för din sårbarhet.

  • Teresia

    Åh. Team januari här, hoppas ni får en stenbock <3

  • Yrsa

    Sara. Som alltid är du helt makalös med orden. Tack för att jag fick läsa. <3

  • Ebba

    Så rimliga och rörande tankar <3 tar med mig, tack

  • Annie

    Lycka till, fin text som vanligt. kram

  • Linnea

    satans fint skrivet! <333

  • jasmine

    Fy Sara, så vidrigt att behöva känna allt det där men så tacksamt och fint att du bjuder in oss även till det. Malin, bland tidigare kommentarer, skrev det väldigt bra.

    Heja dig (er)!!

  • Mads

    Du är BÄST. Älskar ungen redan

  • Alexandra

    Fick gåshud prick över hela kroppen av din text. Så fint. Så vackert. Alla känslor är okej <3 det blir vad det blir <3

  • Elin

    Finaste jag läst, tack!

  • Stina

    Wow, vilken text. Blev väldigt känslomässigt påverkad, på ett positivt sätt.

  • Alice

    Otrolig text. Den där orättvisan- tack för att du lyfter den.. har länge varit förbluffad över att den inte oftare belyses i samhällsdiskursen, hos barnmorskan.. ja i allmänhet. Det är inte lätt att bära som kvinna- även om vi kvinnor iaf delar detta biologiska faktum.
    Sedan är det ju inget som är möjligt att påverka men det går att synliggöra- och kanske finna samhälleliga anpassningar för gravida. Konstigt att ställa samma krav med gravidmagen som utan.

    • sara

      <3! ja så fruktansvärt frustrerande att vara begränsad av biologin. borde verkligen kompenseras och lyftas mer som du säger. upplever att det är mer »åh så underbart att vara en URMODER SOM FÅR BÄÄÄÄRA SITT BARN« än faktiskt lyfta orättvisan som kommer med det.

  • linnea

    tack för att du (och sandra beijer!) uttrycker de här sakerna. får mig att börja våga tro att jag visst också kan bli förälder, för det vill jag, men det är inte lika självklart enkelt och skimrande gulligulligt som för de i min omgivning som skaffat barn. tack! och lycka till med allt. ni löser det <3

    • sara

      det var först när personer i min närhet (som jag kan prata med om allt) skaffade barn som jag också fattade att jag kunde vara förälder (inte för att jag testat än heheheeeee). att det inte är nåt som man helt plötsligt ÄR. mina personer är ju fortfarande sig själva. bara att. de har ett barn <3

  • Flora Wiström

    jag älskar dig

  • Mikaela

    Tack för fina, ärliga och nyanserade ord! Kan relatera till så mycket! ❤️

  • en m

    så fint skrivet. hälsningar från vecka sju och känslan av att det bor en hemlighet i mig som gör att jag redan nu mår knasigt och inte känner mig som mig själv. TACK för detta inlägg! <3

  • Filippa

    Tack för att du delar överhuvudtaget och att du delar även det som inte alltid är så lätt att säga. Det tas inte för givet. Känns som man får en present fastän man är en främling 💛

  • S

    verkligen fint skrivet! mycket av detta ligger till grund för mitt beslut att vara barnfri: orättvisan, den psykiska och fysiska påfrestningen, synen på graviditet m.m. som något enbart MAGISKT och FANTASTISKT! så viktigt att lyfta alla perspektiv så att folk kan göra informerade val. tack för att du gör det!

  • emelie

    blev tårögd tack för att vi får läsa!

  • Hanna

    Tack för att du delar med dig av denna fina och sårbara text. Har själv inga barn än, och du satte precis ord på det jag själv har en stor oro kring. Så viktigt att det här perspektivet lyfts och inte bara gulligullmys kopplat till graviditet.

  • Erica

    Började gråta när jag läste så fina ord <3333

  • melinda

    Så fint. Har inte varit gravid men hoppas att bli, men känner exakt som du skriver av att eventuellt bära ett barn någon gång. Tack för att du skriver så fint om allt som kan kännas

  • ante

    love u<3

kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *