vara gravid (hittills)

jag drömmer äckliga drömmar om en liten hand som sticker ut från min mage men som inte har fingrar utan istället många många små vidriga rosa spröt (som på en korall). drömmer att ungen föds tre månader för tidigt och jag inte ens märkte att det hände. drömmer att jag sitter och jobbar och har ett barn på över ett år som jag aldrig tänkt på att mata och hittar den med sin mun helt överfull av godis.

skriver dagbok och har kanske egentligen inte ett stort behov av att berätta här också men känns konstigt att inte när det påverkar mig väldigt mycket just nu. och samtidigt svårt att skriva ned något som är så föränderligt från vecka till vecka och mitt huvud är överallt.

tänkt det de senaste dagarna att jag aldrig förut behövt utvärdera mitt mående så ofta och liksom försöka förklara det som på sistone (eftersom alla e snälla och frågar). men det är jobbigt att svara på frågan hur mår du när man varken mår bra eller har ett enkelt svar eller vill börja gråta eller inte riktigt kan öppna sig till den som frågar.

jag har varit ganska fysiskt skonad men det är mer psykiskt påfrestande. det går upp och ner och i perioder gråter jag varje dag av olika anledningar. saker som gör mig sorgsen eller är känsliga. inte få eller kunna göra vad jag vill. tröttheten. också så mycket liksom EXISTENTIELLT. tänka på vem man själv är och hur man vill vara som förälder åt någon. hur det kommer vara att ha en unge och hur livet kommer vara. kan inte springa längre men har köpt ett billigt gymkort och en töntig träningscykel hjälper mig höja ångestdalarna lite. 

nu börjar det bli jobbigt fysiskt också dock. om jag går långa sträckor eller om jag glömmer av mig och tar bara ett par springsteg (för att jag har bråttom för att jag är t ex sen till barnmorskan för att jag t ex råkat tappa min cykelnyckel och måste ta bussen) ja då får jag ha ont i bäckenet hela följande dag. det är obehagligt att luta sig framåt.

jag blir matt av den omedelbara och oundvikliga orättvisan när det kommer till att det är en av oss som måste bära barnet. jag var på en sample sale för gravidkläder (…) och ville bara böla efter. alla dessa kvinnor som försöker hålla sitt proffessionella liv uppe som står och tar telefonmöten och bläddrar bland nedsatta amningsbhar samtidigt. säger jag tar de här utan att prova jag är redan sen. alltid behöva göra båda. inte få vara ifred från sin kropp. 

jag har den känslan mycket. från att vi fick veta att det var ett litet frö till människa där inne då förändrades allt för mig men j får mer tid att liksom vänja sig. saker jag plötsligt inte får äta och dricka. mitt psykiska och fysiska mående och begränsningar. känner mig lite kidnappad av min egen kropp typ?

kan både bli äcklad och få svindel av tanken: en växande människa helt perfekt tempererad alltid mätt aldrig frusen. viktlös i fostervatten i en fostersäck i min livmoder som bara växer automatiskt. att bebisen har ett ansikte ja en personlighet redan och är i mig men vi inte kommer att få se på flera månader och få veta på ännu längre.

förut glömde jag det till och med under längre stunder men det gör jag aldrig nu när den virvlar omkring som en snärtande fisk och sparkar där inne hela tiden. det var väldigt gulligt igårkväll när vi skulle sova och johan petade på magen så sparkade ungen tillbaka. då kändes det som att vi kommunicerade!!! så sjukt.

och den där orättvisan är ju åt andra hållet också. att jag är med ungen hela tiden nu och får känna alla sparkar och rörelser. att johan får höra folk säga att han inte kommer vara lika nära. att jag inte skulle låta honom. det är min skräck.  

& när jag blir ängslig orolig rädd och johan kramar mig och säger det spelar ingen roll. lyssna inte. det är bara vi. bara vi spelar roll och bara vi bestämmer. och berättar vad han vill. då blir jag lugn. INGEN i hela världen jag kan tänka mig är bättre att dela detta med.

bara jag du och kiddo spelar roll och bara vi bestämmer. tre månader kvar nu och sen har vi liksom ett barn. ett barn! helt oåterkallerligt. halva jag och halva du. vems näsa? vems energi? hoppas på humor. hoppas på johans lugn och vackra kinder. 

bilderna är från den sjuttonde maj. neas födelsedag och norskarnas dag och den dagen jag och jorken fick reda på att vi skulle bli päron.