jobbade min sista dag från kontoret i tisdags. det som behöver göras gör jag hemifrån köksbordet nu. men tar pauser för att bada badkar. jag läser. ligger på soffan och scrollar och spelar wordfeud. går korta promenader med johan som också jobbar hemifrån. han lagar all mat jag vill ha och tvättar upp tvättkorgen. köper blå powerade och festisar som jag ska ha sen och köper vad jag än vill äta nu.
saker som jag tänkt att jag ska göra känns inte så viktiga. blir andfådd av att prata i min vanliga takt och måste sakta ner mig själv även när jag försöker gå långsamt. och jag brukar aldrig kunna vila så mycket som jag gör nu. vad man lär sig
sover dåligt och drömmer mycket. vaknar varje natt av att det är så obekvämt. vi träffar inte folk ingen får bli sjuk nu (och jag hör att alla är sjuka). vi skulle gått ut och ätit fint en sista gång tillsammans på länge idag men inget är värt risken. känner mig nedstämd.
känner mig förväntansfull. klappar på magen med johan och pratar om hur allt ska bli (fast vi inte har en aning) pratar om hur vi vill att allt ska bli
det är så lite mellan att bara vara en idé
något abstrakt som rör sig och spänner innanför mitt skinn
och att du faktiskt kommer finnas nu. dagarna är långsamma men tiden går så fort.
längtar och är livrädd