vi for till baskien

tillbaka från fonden av bergen. en siluett såg ut som en person som låg och vilade på rygg. säkert en symbolik i det. en plats att vila på. min familjs första utlandsresa. 

det var varmt. mestadels moln men soligt ibland. himlen och havet smälte samman i horisonten. 

vi åkte och hälsade på sofia olle och lilla bo som flyttade till biarritz ungefär samtidigt som pia föddes. en vecka skulle vi stanna. äntligen skulle vi få långhänga igen. 

sjöng lugnande imse vimse spindel för pia. vad nog ingen märkte var att jag sjöng för mig själv. flygskräcken har eskalerat ska det visa sig. pia flög som en liten king. det är väl så med rädsla. det är i ens huvud och ju mindre man vet kanske desto mindre av den. pia vet inte så mycket ännu. jag vet så mycket nu som jag inte visste förra gången jag flög.

det var varmt när vi klev av planet. bosse och sofia hämtade oss på flygplatsen. körde oss hem till sig. när sofia visade den baskiska typon så visste jag att jag skulle trivas. brandingen av platsen helt i min smak. 

ha morgon tillsammans och äta frukost tillsammans. pussa på ens bästis barn. ens bästis barn som kryper upp i ens famn. att våra barn tycker om varandra. jag som nattammar får sova vidare på morgonen och så när jag går upp sitter de där allesammans i mack- och yoghurt-röran och jag får säga godmorgon mina älsklingar.

gått till lekparken tillsammans. vi har nattat barn samtidigt och sen när de sover jobbat eller sen när de sover lagat en middag och ätit på uteplatsen i mörkret.

kaffe och croissant för tre personer kostar lika mycket som en cappuccino för en i stockholm. det är så. man måste alltid jämföra vad som är billigt i förhållande när man är i utomlandset.

annat prisvärt:
naturvin på glaset
kinder country kostar 9 st för 3.5€ (10 spänn styck på livsen vid kontoret hemma)
quiche/paj att ta med som lunch från boulangerie eller les halles är nästan gratis.

när olle kom tillbaka till stan förbarmade han sig över mig och johan och tog sig an rollen som vår surflärare. jag fick saltkristaller i ögonfransarna och brynen. surfing är verkligen som skidor. man får vitt i ögonfransarna. man ser ut över vidder som är ljusa. det är bara varmare. eventuellt lite blötare.

ser ni tjejen som står upp på brädan? där i vitvattnet? det är jag!

världens bästa surfcoach.

vi tog utflykter till st jean de luz och hendaye. dit tog jag och johan och pia tåget. en dag åkte bara vi tjejer jag och sofia och pia till ascain. 

allt är så lika och så annorlunda. som johan sa: tänk att man kan åka så långt hemifrån och så ser det nästan exakt likadant ut som hemma. men man ser det i detaljerna. 

det finns träd men det är palmer.
det finns trafikskyltar men symbolerna och typon är annan.
det finns matbutiker men det finns också vinbutiker.
det finns trottoarer men de är smalare.
det finns hus men det har luckor vid alla fönster.
vattnet går att dricka här med men smakar lite annorlunda.
havet är jättesalt.
det finns loppisar men de heter vide-grenier.
de har samma krimskrams vid vartannat stånd men annat krimskrams än det hemma.
slagorden för protesterna i iran är på ett annat språk.

jag råkar säga por favor hela tiden men det är ju på gränsen till spanien så inte helt fel ändå. 

det finns vissa skillnader mellan denna typ av resa före och efter barn. man sitter i skuggan på stranden till exempel. man går igång på andra grejer i matbutiken: franska barnmatsburkar till exempel. 

en kväll åt vi middag i fiskehamnen. planen var att barnen skulle somna sött för natten i respektive vagn. alla som vet vet att det inte finns något som heter planer med barn. 

men jag undrar något
när de väl (till slut) (efter hård kamp) somnat
man får beställa maten
få in maten
kalamares som är otroliga
moules
och man får skåla i vinet
hur kunde man uppskatta en restaurangmiddag förr? när det var så enkelt? när det inte var en match? 

min familj vid havet. de passar där. längtar redan efter lattjo och bosse och olle och vårt lilla kollektiv. tror vi måste åka tillbaka snart.

angående bloggen:
det kommer förmodligen vara såhär nu (alltså någon gång per termin) med bilder. tiden finns inte. eller jo timmarna är väl allt som finns allt som vi alla får lika många på ett dygn. men man kan väl säga att jag inte prioriterar att sitta och redigera foton och föra dagbok. kanske oftare om jag bara har något att säga. däremot försöker jag dela mer bilder på instagram. det är ändå roligt att ha någon form av digital dagbok. jag heter fortfarande mitt pubertala namn där trots att jag nu är vuxen morsa yrkesverksam osv: cupidbow

tills vi hörs nästa gång! au revoir!

17 kommentarer

kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *