jag tänker att det kommer komma en tid då jag kommer sakna att ha sängen full av små personer jag älskar. kommer önska att jag hade någons fötter i ansiktet och ett till barn som använder mitt lår som kudde.
vad jag passerar de mornar jag lämnat barnen på förskolan
och vad jag passerar de mornar jag inte gör det. jag vill ha nära till allt i mitt kvarter känna mig som en del i ett större sammanhang där jag kan gå under radarn eller hitta på. snabbt att följa alla lustens nycker. men ändå. att jag alltid dras till det gröna i stan? och gör jag det: varför ska man då bo här? är allt bara ett riktigt stockholmssyndrom? en existensiell fomo? rädd att bli bekväm och sluta hitta på? rädd att bli isolerad? är jag redan det ändå? i själva tiden i livet?
bla bla bla var ska man leva. hur. från det och till dilemmat när man fått igenom en orange pantone till omslaget och ska välja vilken CMYK man ska använda i inlagan. DSVDV
ritade lite med ola innan han skulle lägga sig. han ritade ett så gulligt flygplan. en oval med en prick längst fram (piloten) och två streck åt sidorna (vingarna). sen ritade han ”offe och carl”. jag övade på/försökte hitta min nya signatur (sen jag har nytt efternamn) och ritade hur jag känner mig