rutig torsdag

vissa gånger känner en sig som en mer harmonisk person. som när promenerar hem i septembersolen och ljuset är väldigt skarpt och stockholm väldigt fint och dream baby dream av el perro del mar får fylla öronen en två tre gånger på raken. som i dag.

eller när en hänger med sophie. som i torsdags.

väldigt harmoniskt att hon äter oliver i ens soffa och matchar sina kläder med ens soffkuddar och håller med allt en ältar i livet är på ens sida

också mycket haroniskt att laga middag vars grund är potatis och vars topping är creme fraîche citron rödlök avokado och tångkaviar

råraka i våffeljärn! smart och god grej. ger mycket tid till att dricka bubbel och snaxa eftersom en inte riktigt behöver göra nåt förutom riva lite potatis och vänta på att de ska bli klara i våffeljärnet (tar lite tid nämligen inte lika snabbt som våfflor)

samt planera ens tjugofemårsfirande det är viktigt att vara ute i god tid. klart slut på liten torsdagskväll i livet

tomater rymden & tända ljus

hej

helg-farsan sara här. dyker upp en stund såhär nån gång i veckan och spexar och visar kärlek men har ingen kontinuerlig relation. det blir så när livet går i ett och det inte blir mycket tid kvar för att dokumentera och berätta och reflektera kring det. men det är kul också. och jobbigt. och fint. och fult. allt som liv är. så jag mår bra

här är några foton från förre helgen. såg på bilracing i mantorp och var på bio och såg 2001: a space odyssey i stockholm med alex (hade glömt hur otroligt estetiskt snygg den filmen är det var verkligen my pleasure). + röstade i kyrkovalet. och åt fina tomater. fotade en del av en fin sittpuff som är en röd prick som fått flytta in hos oss.

det har blivit tända-ljus-säsong igen och det är oväder ute och jag kom just hem efter en liten fredags-aw på jobbet. jag och johan ska laga avancerad middag och dricka dyrt (=fint?) vin som jag köpte i köpenhamn i somras. date här hemma. hoppas ni får en fin helg.

puss & kram & puss

två saker som hänt en lärdom och en ovanlig

jag fick en liten alltså väldigt liten glasbit i foten. den kändes och skavde när jag gick upp på morgonen men gick inte att se. bara knappt att känna när jag försökte gräva fram den från trampdynan med en pincett. glas mot metall. den känslan gjorde att jag hittade den. men jag hann inte gräva mer och rusade till jobbet och den satt där kvar i ett dygn. nästa morgon var värken i fotsulan stor större störst. jag var tvungen att gräva djupare och ta en nål också göra en minioperation och till slut syntes blänket av allt harvande i huden. en liten kristall på min fingertopp stor som en kardemummakärna och det som gjorde ont var allt som jag själv skadat mig med

lärdom: skjut inte på att dra ur glassbitar det blir inte enklare eller mindre smärtsamt en dag senare.

så fick jag ett brev på posten. mitt namn prydligt i skrivstil på kuvertet frimärket stämplat i malmö och inuti en vacker text (till utseendet alltså innehållet var bara ett slumpässigt inlägg från denna blogg om en kommande lördag). alla korrekta skiljetecken var ditlagda och meningarna började med versal. ingen avsändare. det såg ut som någon skrivit med en reservoarpenna med lite platt toppen. jag vet inte om det är en grammatikpolis som till slut fått nog och rättat åt mig eller om det är ett obehagligt sätt för någon att säga jag vet var du bor. johan tror att någon bara försöker lära sig skriva skrivstil och min kollega att det är någon som mitt i allt glömde skriva sitt namn som avsändare och så blev det bara klumpigt fel. till dig som skrev jag antar att du läser nu med: vad du skriver vackert.

och nu sitter jag på en buss till mantorp. det är inte heller vanligt för mig att spendera en hel lördag där. och inte att ägna hela dagen åt att titta på bilracing heller. jag ska heja på min lilla kusin (hur blev du vuxen är jag alltså vuxen nu?) som gasar och styr varv efter varv på en bana fort fort. nu ska jag fortsätta färdas och dricka mitt morgonkaffe. hej sålänge