wilderness

jag plockar av en kopp varje morgon till vår frukostyoghurt
bakade en tårta med mosade i och i ett berg ovanpå
men blir ändå stressad över alla som är kvar

pia vår pia
har levat uti ett halvt år
tiden mäts i hennes ålder nu
kommer nog alltid göras

det längsta halvåret någonsin
min teori är för att de första minutrarna var evigheten
de första timmarna tusentals år
det första dygnet längre än hela mitt liv
dagarna därpå kändes som ett decennium
och veckorna som gick som år

så krympte tiden bit för bit
istället för en timme i sänder så blev det en dag i sänder
till slut kändes veckorna bara som månader innan tiden omkring och tiden i vårt möttes igen
och en dag var en dag igen

tiden är så närvarande med ett barn. när åt hon senast? hur länge sov hon? hur gamla är de andra barnen som hänger på sina föräldrars axlar?

man får kämpa
som man är löjlig
sjunger och klappar och gör sig tokig

hon skrattar när hon får en ny leksak
hennes skratt är allt
hon kommer nog ofta få nya leksaker

här går ni in. tusentals personer. väntar på att jag ska berätta något. vad ska jag berätta?

att jag tänkte förut att det kommer en vår men fick tänka om och tänka det kommer fler vårar. att man kan ta ett piller som verkar funka mot sånt som inte syns. att pia har skrattat för första gången i sitt liv. att jag inte gråtit på många dagar nu. kan jag gråta längre? jag vet inte men det är praktiskt att inte göra det just nu.

att sommaren är här. att vi köpte en bil på blocket (och att vi lagat ACn för en femtedel av bilens värde). att vi (och med vi menar jag numera vi tre) har varit på yrsas lantställe med henne andrea och alexandra. att jag kände mig glad. i morgon ska vi åka iväg igen. ut i skärgården. till min moster. sen en vecka jobb kvar och sen fyra veckor på landet. undrar hur det går för solrosorna. på midsommar hade det kommit små plantor vid de flesta av fröna jag sått.

tills jag har något mer att berätta:
hoppas att ni får en fin sommar. puss