wilderness

flora sa: jag ska vara husvakt till mammas hus i en vecka. vill du ta båten hit och sitta och jobba med mig någon dag?

ni kan aldrig ana vad jag svarade.

 i mammors hus finns foton av ens kompisar i barn-version.

och i just denna mammas hem finns höns. med otroligt vackra fjädrar.

jag brukar vara rädd för flygfän men flora lärde mig. de är snälla och fina.

plockade. ett. ägg. <3! ljusblågrönt och alldeles varmt. och fick hålla i jura den söta lilla hönan till höger.

 efter husesyn och hönsskötsel så jobbade vi. i ett som ni kan se så otroligt fint hem. jag färdigställde omslag för tryck och gjorde annat originalarbete samtidigt som jag lyssnade på denna episod av the daily (tips!). det bästa som hände under arbetet var att en författare vars roman jag gjort omslag till ringde mig personligen för att tacka. det gjorde mig glad och nästan lite rörd? till lunch stekte vi korv med bröd och åt ute i solen med johan (floras johan) som jobbade i rummet intill.

och efter det inte så mycket mer jobb. vi deltog i den digitala demonstrationen vid usas ambassad i solidaritet med black lives matter-rörelsen och lyssnade på talarna på live-länken.

 efteråt gick vi hit och sköljde huvena i bräckt vatten

och låg på bryggan och torkade bredvid varandra. drog tankar in å ut i de nyligen sköljda huvena

 på kvällen sällskapade inte bara ena utan också den andra johan med oss i den helt fantastiska trädgården.

vi grillade marinerade vindruvor på spett.

 sen åt vi i växthuset.

sallad som jag och flora plockat från trädgårdslandet och i hörnet en aioli som johan (floras) vispat ihop med ägget från jura. <3

 till det bröd som johan (min) bakat

och så åt vi sparris med brynt citronsmör. FLORA! den här kloka människan. en stor tacksamhet i mitt liv. och en dag så lugn och fin utanpå och så stormig inuti.

jag har pratat min mun slut de senaste dagarna. med vänner. med familjemedlemmar. tänkt min hjärna full. känt stor skam.

att rannsaka sitt eget beteende är skamligt och upprörande men det är försvinnande betydelsefullt i sammanhanget. oviktigt i kampen för en rättvis värld fri från rasism. tron på allas lika värde måste matchas med handlingar för att förändring ska ske.

som vita måste vi aktivt arbeta anti-rasistiskt för att inte fortsätta upprätthålla det system som vi historiskt och fortfarande gynnats och gynnas av på svarta människors bekostnad. jag tror du vet vad du som vit ska göra. läsa på om vår rasistiska historia och hur rasism mot svarta tar sig i uttryck i dag. utbilda dig själv i hur du kan föra kampen. lyssna. lära vidare. göra om om du gör fel men inte låta det hindra dig! säga emot och ifrågasätta rasistiska uttalanden. din osynliga hud kommer skydda dig. ingrip och visa utsatta personer stöd när du bevittnar rasistiska handlingar.

inte va medrasist. va medmänniska. det är vår förbannade plikt.

var på landet i helgen. med johan och pappa och bror och ida.

lärde nisse gå på gräs. satt i solen och läste och storskurade ur. bort med musbajs spindelnät och jox. rensade ur i skåpen och slängde ravioli som gick ut för tio år sen. städade och röjde för vi kommer nog hänga där en del i sommar. välkänd promenad i försommarskrud. äppelträd blommade. tog första doppet i bäcken. iskallt. fötterna domnade det om men var tvungen att göra det igen för det väckte mig till liv så skönt. kunde nästan inte balansera på stenarna vid kanten för  jag kunde nästan inte känna dem (fötterna). gick barbent och barfota först i det höga oklippta gräset (besökets egentliga anledning) och sen i det nyklippta väldoftande.

plockade första buketten (t ex inte helt utslagen lupin. lite knoppande liljekonvalj. smörblomma. hundkex). fotade idas stora mage vid bäcken. spelade sällskapsspel och sov gott. glömde en kort stund att det var pandemi (tills (snart?) sjuttioåriga grannen ropade över ån på pappa att han skulle komma över på en stänkare och pappa sa lite tyst till oss med en oroad blick »det är nog ingen bra idé«.)

hade ångest när jag kom hem dock. söndag kväll kom vi hem från landet. jag var melankolisk. relationer är så svårt. särskilt relationer som på något sätt finns tack vare att de ska finnas och inte för att de har uppkommit organiskt. förväntningar (antaganden?) och besvikelser.

så svårt att vara någons barn och samtidigt vara vuxen.

johan sa: sara. sätt dig på balkongen nu. jag fixar (= bakar bullar och lämnar den lånade bilen ordnar nåt att äta till middag). jag skrev en att göra lista där på balkongen för att hålla kvällen i schack.

1. drick öl (jag fick en gulblå burk serverad av tidigare nämnd fixare och älskad person i mitt liv. vit vår.)

2. läs bok (testamente av nina wähä. rastlöst har jag liksom letat efter korta böcker på senaste tiden. för effekten snabbt och många. så det är skönt att läsa något lite längre. få vara i en omsorgsfullt berättad annan värld (i annan tid). helt makalösa personporträtt. vill inte att den ska ta slut)

3. klipp lugg (jag hade kunnat skylla längden ned till hakan på rådande pandemi men det är ju jag själv som alltid klipper luggen. det är bara som alltid jag som inte tar hand om mitt hår. det blev bara okej lite för kort men gjort åtminstone)

4. äta bulle (en punkt som tillkommit sen jag yttrat »kan inte du baka de här«  och visat bild på bullarna på instagram och johan sagt jag gör dem ikväll)

5. palla syrén (och den punkten blev inte gjord men väl en promenad i slutet på maj-ljus kväll när solen gått ned. ett kliv framför det andra och den friska luften var kanske det som slutligen ändå hjälpte)